Användarnamn:
Lösenord:

Välkommen, Gäst. Var vänlig logga in eller registrera dig.
Prematurföreningen - Forum    Om våra barn    Tiden på sjukhuset  ›  Skottdagen 2008 Moderatorer: Styrelse
Medlemmar närvarande
För närvarande inga aktiva medlemmar och 1 Gäster

Skottdagen 2008  Denna tråd har lästs 2.285 gånger Skriv ut tråd
1 Sidor 1
malin
Torsdag den 20:e Maj 2010 kl 21:04:26

Styrelse
Inlägg: 362
Neo föddes på skottdagen 08 i vecka 27+5 och allt gick mycket snabbt, barnmorskan trodde jag hade njurbäckeninflammation.
Efter ett tag bestämdes det att jag skulle bli undersökt och när jag kravlat upp i gynstolen och lampan tändes, tittade lilla Neos hjässa fram i stort sett. 3 krystvärkar senare var han ute hos oss, skrek och kissa på barnmorskan.
När Neo var 4 dagar gammal fick vi reda på att duktus (ett blodkärl mellan hjärtat och lungerna) som barnet blir syresatt via under fosterstadiet inte ville sluta sig som det skall när Neo började andas luft.
Man kan ge en medicin för detta men vi fick i samma stund reda på ultraljudssvaren på hjärnan som visade att Neo hade blödningar på båda siderna av hjärnan(ventriklarna) och då kan man inte ge denna medicin på grund av blödningsrisken, så det blev operation.
Enligt min mening det värsta under hela vårdtiden när man såg sin lilla tiger försvinna bort vid sövningen.
Dagen efter operationen kunde man ta ur Neo ur respiratorn och lägga honom i CPAP.
Mamma tyckte det var lite läskigt att ta ut honom, men pappa var inte lika rädd som tur var för Neos skull.
Efter 4 veckor på Östra bar det iväg till Mönldal och det var riktigt jobbigt att släppa allt trygghet och personal man hade lärt känna nu.
Men gud var skönt det var att kunna ta hand om sin son lite mer på ens egna villkor och ha honom själv i ett rum.
3 veckor senare var det dags att åka hem men det var inte Neo riktigt med på och kladda mycket med syresättningen framför allt kvällstid, så vi stannade en vecka till.
Hemfärd  till hemsjukvård med en orolig mamma, apnélarm och en nyinköpt nässug (näsfrida) och det kändes som om man ville sitta på en pinnstol 24 tim dygnet om och vakta över Neo.
Kom på att det funka inte att göra det och samtidigt orka med att vara bröstmjölksgivare och sonda/pumpa var 3 tim under hela sjukhus- och hemsjukvårds-tiden.

Idag är Neo pigg, glad och en man med ett hett temperament.


Mamma till Neo 27+5(2008 ), Linus 39+0(2010) och Hampus 37+2(2012).
Loggad Offline
Privat meddelande
1 Sidor 1
Skriv ut tråd

Prematurföreningen - Forum    Om våra barn    Tiden på sjukhuset  ›  Skottdagen 2008